Inget konkret förslag, men en tanke…

Akademiledamoten Horace Engdahl har skrivit att det är ett misstag att försätta sig i en situation där man kan klandras. Inget är mer tillämpligt på mig som utredare av den svenska spelmarknaden. Förväntningarna från olika aktörer att just deras intressen ska tillgodoses är stora.

Vid en omreglering av spelmarknaden är många aspekter och effekter svåra att beräkna eller uppskatta. Många kan därför komma att beskriva en övergång till ett licenssystem som ett hopp ut i mörkret.

Om man frågade etthundra personer om det bästa tillvägagångssättet för att få fram en vinnande trav- eller galopphäst skulle man förmodligen få etthundra olika svar. Det torde inte finnas någon ände på förslagen, men nog skulle erfarna uppfödare/tränare ändå inte förneka att det krävs en hel del tur. Detsamma kan (dessvärre) sägas om förändringar av spelregleringen.

Hästspel på den framtida spelmarknaden

En förändrad spelmarknad kan antas ge vissa omedelbara fördelar för ATG. En skattesänkning är trolig, eftersom differentierade skattesatser har inbyggda svårigheter, inte minst i förhållande till EU:s statsstödsregler. En tentativ skattesats på 20 procent ger t.ex. ATG drygt 600 miljoner kronor i minskad skatt. Härtill kommer möjligheten för ATG att ansökan om licens för t.ex. sportvadhållning, men där intäkterna är svårare att beräkna. Möjligheten att expandera internationellt ökar såväl produktmässigt som samarbetsmässigt. Att tala om spel som en exportartikel har särskilda implikationer, men det är lika fullt en reell möjlighet. I en sådan värld fördelas som bekant skatteintäkterna mellan staterna beroende på var spelarna kommer ifrån.

De diskussioner som jag har fört med tilltänkta licenshavare visar inte att det finns ett tydligt och stort intresse av att få tillhandahålla just spel på hästar och framför allt inte till vilka villkor som helst. Med något undantag ses denna möjlighet främst som ett sätt att ha en så komplett spelportfölj som möjligt för att ”hålla kvar” spelarna i sina kanaler. Så kan situationen sägas vara i Frankrike där konkurrenterna till PMU har begränsade intäkter och där PMU:s marknadsandel uppgår till ca drygt 85 procent. PMU ger inte andra spelbolag tillgång till sin spelpool men har av den franska konkurrensmyndigheten tvingats att separera poolerna för landbaserat spel (fortsatt monopol) och onlinespel (konkurrensutsatt). ”Läckaget” av spel på svenska hästlopp till icke-tillståndsgivna anordnare utomlands är i dagsläget relativt litet. Sammanfattningsvis får man konstatera att ur nationell synvinkel är kanaliseringsbehovet begränsat när det gäller vadhållning på hästar.

Hästsporten har genom ATG:s ensamrätt kunnat bygga upp en unik position på marknaden. Utvecklingen har historiskt sätt varit god. Starka varumärken har kunnat introduceras och förvaltas. Samtidigt är det så att ATG, direkt eller indirekt, har en närmast total kontroll över det som kan kallas infrastruktur eller, kanske bättre, nödvändiga faciliteter. Hit hör framför allt bantillgång, tv-rättigheter och spelpoolen. Frågor som uppkommer i detta sammanhang är att dessa faciliteter kontrolleras av en ”monopolist” och att det kan vara svårt eller omöjligt för en konkurrent att duplicera en sådan facilitet till rimlig kostnad. Också ”monopolistens” vilja eller förmåga att ge tillgång till faciliteterna spelar in.

Är detta ett förhållande som kan bestå och vilken roll har staten när det gäller att utforma denna del av spelplanen?

Lika villkor, är inte detsamma som att alla har samma utgångsläge. Att hästsporten har, och bör ha ett försteg, är naturligt. Tv-rättigheter och olika former av tillgång till banorna är troligen mindre komplicerat. Detta bör rimligen kunna lösas inom ramen för sedvanliga förhandlingar på affärsmässiga grunder. Svårare är det med spelpoolen. Mångas uppfattning är att Sverige är för litet för flera pooler. Om detta är ett korrekt antagande måste man snegla också på andra alternativ.

EU-rättens krav på licenssystemet

Jag har intrycket att det numera talas allt mindre om EU-rätten i den nationella diskussionen om spelregleringen. Företrädare för EU-kommissionen har på en övergripande nivå pekat på några huvudpunkter för att en spelreglering ska vara acceptabel/framgångsrik; en av dessa är att det finns en tydlig reglering – Regleringen bör innehålla dess syfte, uppfylla EU-rättens grundläggande krav, ge möjligheter till insamling av data så att man kan bedöma om syftena/målen med regleringen uppfylls, tydliga regler om penningtvätt, matchfixning och sanktioner, både för de som har licens och de som försöker agera på marknaden utan licens samt regler om internationellt samarbete.

Det är lätt att glömma att det inte bara är det direkt ansvariga generaldirektoratet för spel (DG Grow) som har ett intresse i detta. Lika viktigt är att konkurrenssituationen får acceptans. Detta hanteras av generaldirektoratet för konkurrens. Inte minst när det gäller att upprätta EU-rättens grundläggande krav gäller det således, för att tala i professorn Adolph Törneros anda, att likt schackhästen hålla sig i ständig rörelse, men inom det inrutade brädet i båda dessa avseende.

Tydliggöra skiljelinjen mellan sporten och spelet

I en mer konkurrensneutral situation kunde ett av sporten helägt bolag, förslagsvis Häst AB, vara det bolag som äger spelpoolen och varumärkena. Det blir en tydligare separation mellan spelbolaget och ägarna av de ”nödvändiga faciliteterna” och innebär ingen värdeförlust för hästsporten. En sådan modell medger på ett tydligare sätt att faciliteterna tillhandahålls på lika villkor till alla licenshavare. Skiljelinjen mellan sporten och spelet blir än tydligare. Den möjliggör också att man – om man så vill – kan realisera hela eller viss del av ATG:s värde antingen genom börsintroduktion och/eller genom utdelning till sällskapen. Även avsättningen till Hästnäringens Nationella Stiftelse kan i ett sådant läge lösas genom att en mindre procentuell del av aktier tillförs stiftelsen.

ATG må vara statligt kontrollerat men utgör ändå ett privatägt aktiebolag. Det innebär att staten har begränsade möjligheter att vidta förändringar vilket hade varit betydligt enklare i ett helägt statligt bolag. Den beskrivna lösningen förutsätter således att hästsporten tycker att det är en bra och framkomlig väg.

Att inte göra något annat än att kräva att konkurrenterna ska betala det man begär fullt ut är – provokativt – lite som att säga att om jag inte får bestämma reglerna vill jag inte vara med och leka. Risken är överhängande att det till slut inte finns någon kvar som är intresserad av att leka.

Håkan Hallstedt

Regeringens utredare av omregleringen av spelmarknaden

 

Author's imageHåkan HallstedtRegeringens utredare för omreglering av spelmarknaden
Posted in: