Gästinlägg: Ödesår för den svenska travsporten

Är faktiskt lite nervös för vad som ska hända! De närmaste två eller tre åren avgörs den svenska travsportens öde.

Ska svenska hästar även i framtiden glädja oss åt framgångar i de internationella storloppen och högkvalitativa rafflande spurtstrider i V 75 – loppen på lördagarna? Ska jag kunna fortsätta att gå på trav för att kunna njuta av vackra hästar, skickliga kuskar och känna glädjeruset över att lira 20 spänn på en 200-oddsare som vinner eller sätta en Dagens Dubbel till 9 000 i odds?

Eller ska vi gå mot samma dystra sportsliga öde som i Italien?
Kanske har mitt liv som journalist på Sveriges Radios Ekoredaktion lockat mig att väcka intresse med en överdrivet dramatisk och konfliktfylld syn på travets framtid – men jag tycker det är viktigt att inte nonchalera betydelsen av vad som håller på att hända. Det är allvar nu.

Låt mig peka på tre företeelser.
  1. Det kommande licenssystemet.
  2. Den goda ekonomin – som kommer att följas av sämre år.
  3. Publikkrisen.

Den omvittnat kloke och kunnige spelutredaren, juristen Håkan Hallstedt lämnar sitt förslag till utformning av ett licenssystem i Sverige nästa år. Meningen är att alla spelbolag runt om i världen som vill (accepterar villkoren) ska få etablera sig i Sverige och sälja spel här.

Jag uppfattar det inlägg Hallstedt skrev på den här bloggen för en tid sedan, som att han inte till fullo är förtjust i Svensk Travsports och ATG:s idéer om vad som är ”lika villkor”. De utländska spelbolagen kanske inte tycker att det blir lika villkor för dem, om kopplingen mellan Svensk Travsport och ATG förblir lika stark som idag (min tolkning). Och Hallstedt hänvisar till EU- rätten på ett sätt som gör att jag anar att han kan föreslå stora förändringar av dagens situation. Inte minst organisationsförändringar – som också kommer att innebära kulturförändringar i sätt att tänka och arbeta, på många nivåer inom travet.

Beslutet kan komma att skjutas på

Naturligtvis blir utredningsförslaget viktigt, men inte avgörande, för hur framtiden utformas. Det kommer att landa när Sverige står inför en brinnande valrörelse, där politikerna i alla partierna kommer att slicka på fingret, lyfta det för att se vartåt det blåser, för att sedan besluta det man tror att folk vill, bara det inte innebär minskade inkomster till statskassan. Opinioner ska tillfredsställas och här lär vi få se lobbyarbete både från svenska travintressen och företrädare för utländska spelbolag, den fria företagsamheten och den fria rörligheten inom EU.

Jag tror inte att politikerna är särskilt rädda (just nu) för att besluta om ett licenssystem. Men om det kommer någon rapport om att spelandet i så fall kommer att öka – och fler få spelproblem – kommer de att bli bekymrade.

Och många lär bli på gränsen till skräckslagna, om de tvingas införa olika varianter av blockeringar av datorer och betalningar för att hindra medborgarna att spela hos spelbolag som ställer sig utanför ett licenssystem.

Skämt åsido är det allmänt känt att ett licenssystem inte är prioriterat, det är inte en viktig fråga för svenska politiker. Folk är förbannade på bankernas höga vinster, brister inom skolan och äldreomsorgen, men ytterst få röstberättigade medborgare skäller på det svenska så kallade spelmonopolet. Här råder ju konsumentens frihet, i Sverige är det lätt att spela på vad som helst, hos vilket spelbolag som helst, när som helst.

Vad jag vill säga är att införandet av licenssystemet mycket väl kan fördröjas/försenas några år ytterligare, eftersom viktigare reformer kan gå före.

I ekot gjorde jag mina första nyhetsinslag om krav på ett licenssystem, år 2002. Åren 2006 och 2007 krävde EU-kommissionen formellt att Sverige skulle upphäva den lotterilag som diskriminerade alla spelbolag som inte fått undantagstillstånd. Annars skulle vi stämmas inför dåvarande EG-domstolen. Det är 12 år sedan. Hur bråttom verkar svenska politiker ha?

Släpp prestigen!

Självklart kan ett licenssystem bli positivt för svensk travsport. Möjligen är det nödvändigt. Men då gäller det för alla intressenter att slänga prestigen över bord och arbeta för att få så bra villkor som möjligt. Vara förutseende och skickliga. Troligen smarta och diplomatiska. Och hålla tungan rätt i mun.

Det ska onekligen bli spännande att se vad som kommer att hända och hur systemet kommer att utformas.

Det sägs, med visst statistiskt stöd, att de flesta svenskar spelar för en viss del av överskottet i sin ekonomi. I goda tider spelar vi alla lite mer. När vi får det knapert spelar vi mindre.

Det finns skäl att påminna att Sverige 2016 ryser av vällust i en rejäl högkonjunktur. Låga räntor, låg arbetslöshet i en ekonomi som går som tåget, på marginalen dopad av regeringen med lånade pengar. Vill bara påminna om det självklara att ekonomin och konjunkturen går i cykler. Om några år blir det sämre tider. Folk kommer att spela mindre och Lotteriinspektionen kommer med röda siffror i sina kvartals- och årsrapporter över spel.

Det innebär inte bara oförändrade eller sänkta prispengar i travloppen. Följden blir också ökad arbetslöshet och fler företagskonkurser. Vilket ger sänkt spelomsättning och färre som har råd att köpa och äga häst. Ännu färre travare kommer att födas. Hur många av Sveriges travbanor kommer att klappa igen?

När jag nu ändå är värsta dödgrävaren, fortsätter jag med publikkrisen. Jag vet att de stora evenemangen, som Elitloppet, Åbys Stora, Stochampionatet, Sprintermästaren bara är exempel på härliga publiksuccéer.

Men att knalla omkring på Solvalla en onsdagskväll och i sin ensamhet titta på hälften av V86-loppen på storbildsskärm är för sorgligt.

Vad var det som hände? Hur kommer det sig att till exempel fotbollen och ishockeyn – som också styrs av TV – produktioner ­– i mångt och mycket har lyckats behålla sin publik på arenorna? Men inte travet?

Tror att det är utomordentligt allvarligt för travsporten att förlora sin hästintresserade publik. Tvivlar på en hållbar framtid som bara bygger på spelare som sitter framför datorn och spelar. Nästa vecka kanske det kommer nya roligare lir där datorpubliken spelar på Pokemon-figurer istället. Har man aldrig varit på en travbana och blivit hästbiten, spelar det kanske ingen större roll vad man lirar på.

Eller så har jag fel. Ska försöka vara ödmjuk. Nu har jag målar fan på väggen alldeles tillräckligt.

Ljuva travminnen

Istället några positiva bilder. När man glad i hågen spelar 20 vinnare och 20 plats på Reina, körd av Jan ”lillen” Ödqvist på Solvalla på 80 talet. Hade ju sett ekipaget spurta bra förra veckan. Det blev målfoto. Seger till 225 ggr. Fick närmare 5 000 kronor ”Jag visste ju att den skulle vinna”. 9000 oddsaren på DD var dramatisk. Har glömt hästarna men det var Claes Sjöström och Jorma Kontio som körde. Hade spelat en femma.

Eller att få kliva in i vinnarcirkeln i ett ramlopp till Olympiatravet på Solvalla och ta emot ett stort påskägg med godis och hälsa på den gamle femkamps-guldmedaljören Lars ”lacke” Hall. Jag företrädde Neptun Dalia och var med i ett glatt gäng på lokaltidningen Enköpings-Posten som ägde. Tränaren Per-Olov Björklund som också körde, ledde från start till mål. Jag behöll varenda karamell.

Eller att sela ut och köra ett långsamjobb på skogsbanan. Vårfåglarna sjunger intensivt. Plötsligt stannar hästen. I diket intill står en råget och diar sitt kid. Tre meter bort. En fantastisk upplevelse.

Som ni märker har jag inte sagt vad som ska göras. Bara larmat. Jag är inte någon bra staketkusk. Håller tummarna för att Håkan Hallstedt, de styrande inom svensk travsport och alla de andra spelbolagen inom och utanför landet finner en lösning, så att jag kommer att tycka att det är kul att fortsätta gå på trav.

Bengt Hansell

Tidigare spel- och skoljournalist på SR Dagens Eko

 

Author's imageBengt HansellTidigare spel- och skoljournalist på SR Dagens Eko