Att välja travsporten för sin försörjning

Jag fick en förfrågan att under rubriken ”Att välja travsporten för sin försörjning” skriva ett gästbloggs-inlägg.  Bloggar har inte varit min grej och ett tämligen öppet ämne gjorde att jag tvekade en sekund – men äsch, tänkte jag, jag provar! För en sak är säker, och det är att jag vet varför jag jobbar med det här!

Min bana startade egentligen redan när jag föddes. Mamma och pappa hade eget stall hemma på vår lilla gård och det var alltid fyllt med hästar. Travhästar. Om jag minns rätt fann jag tjusningen i hästarna på en gång. Som äldre har jag sett barn få träffa på hästar för första gången och jag antar att pappas hästar hanterade kontakten med mig på samma sätt. Tittade på mig lite storögt. Snusade mig i håret. Vänliga och försiktiga. Och barnen sedan då – deras glädje och kärlek. Deras fascination. Deras vilja att vidröra det vackra och majestätiska. Antagligen var det precis så för mig också, och det har aldrig gått ur!

Uppväxt med hästar och ponnyer

Jag fick möjligheten att hela tiden ha hästar nära inpå under uppväxten, med egna ponnyer som jag, min syster och våra kompisar gjorde ”allt” med. Vi red och körde, drog ”timmer”, byggde banor i hagarna och anordnade egna fälttävlanstävlingar, red 3-timmars turer, tävlade i ponnytrav, dressyr, hoppning och fälttävlan. Den minsta gemensamma nämnaren var det vi alla älskade – hästen. Möjligheternas djur.

Vilka vägar det skulle ta sedan, det visste jag inte. Jag hade sedan barnsben en dröm om att vinna travlopp och minns att vi varje lördag kollade på V75 och jag tänkte att ”det där vill jag hålla på med”. Men jag tävlade i både hoppning och trav när jag blev äldre, och tyckte båda var fantastiskt kul.

Vid ridningen kommer du väldigt nära och åstadkommer saker med mindre rörelser, vilket kan vara extremt häftigt. En galoppfattning från skritt kan vara fullständigt omöjlig att se från sidan, ändå tar du upp 600 kilo självständigt djur från dess långsammaste till dess mest kraftfulla gångart. Jag tycker att det är fantastiskt.

Travet, i sin tur, ger mig extrema adrenalinkickar. Och att känna kraften i tömmarna när hästen jobbar i den djupa sanden. Höra andhämtningen. Se musklerna jobba. Öronen spelar av glädje för att få göra det bästa de vet. Oslagbart!

Vinterträningens magi

De allra bästa tillfällena skulle kunna vara på hösten eller vintern. Vi skrittar ut, ett gäng på närmare 15 ekipage, för att göra första träningspasset för dagen. Solen kravlar sig långsamt upp över trädtopparna. Dimman och diset ligger tätt. Vi värmer upp ordentligt. Snön knarrar. Kuskarna rejält påpälsade. Vi kör våra intervaller. Och där. Mitt emellan intervallerna när vi skrittar. Hästarnas kraftansträngningar utmynnar i ånga som stiger från deras kroppar samtidigt som solen bryter igenom. Den synen är oslagbar. Den känslan är magisk. Det är lite av kulmen av det jag har för hästar och travsport – passion!

Jag tog dock inte den smala ridstigen utan fortsatte i travets bredare spår. För travsporten är fantastisk på det viset, att vill du jobba med hästar, så ges du verkligen möjligheten i travet. Med vit, normal lön och hyggligt drägliga arbetstider.  Självklart är det så som i allt annat – vill du nå längre så får du jobba hårdare. Karriärstegen finns där, men det finns möjligheter att jobba ”7–4” i ett travstall också.

Från hovlageriet till sulkyn

När jag började jobba skulle hovslagaren sluta på den aktuella arbetsplatsen och jag trillade snabbt in på hovslageriet. Ett hårt och ansvarsfullt jobb, det kan vara den allra viktigaste delen på hästen du jobbar med där. Min utveckling inom hovslageri har varit enorm under de åren jag jobbat. Det är en väg vissa väljer att satsa fullt ut på med till exempel specialiserade utbildningar, och det är något som verkligen behövs, duktiga hovslagare.

Att jag även fått chansen i sulkyn är något jag drömt om hela livet och som jag är enormt tacksam för. Tävlingsmomentet var en bidragande dragningskraft till travet för mig. Och framförallt att tävla samtidigt mot andra med hästar. Att det psykiska, schackliknande, spelet finns där, samtidigt som du ska samspela på högsta nivå tillsammans med ett djur – kan det verkligen bli bättre?

Om hästarna är möjligheternas djur är nog travsporten möjligheternas bransch.

Arbetsmöjligheter i branschen

Vill eller kan du inte jobba utomhus på det vis som en hästskötare, lärling eller hovslagare t.ex gör, men ändå vara i kontakt med travet finns det enormt utbud av kontorstjänster, både i travstallen men kanske framförallt på central nivå. Dessutom träffar jag i mitt arbete på en hel del andra yrkesutövare i equi-terapeuter, massörer, kiropraktorer, gårdsfixare, banskötare, transportörer m.fl.

Jag hittade tidigt mitt kall i hästarna. Travsporten har givit mig den optimala möjligheten att jobba med det jag älskar. Att välja travsporten för sin försörjning är för mig samma sak som att välja min passion som min försörjning.

Oskar J Andersson

Travkusk

 

Author's imageOskar J AnderssonTravkusk