Joakim Mörnefält, Svenska Spel: 100 dagar i spelbranschen!

Den 23 januari i år tillträdde jag tjänsten som kommunikationsdirektör för Svenska Spel. Min första tid har präglats av viktiga insikter om en spännande bransch i förändring.

 
Jag har blivit varse om att spelbranschen har ett lite skamfilat rykte, ett rykte som snabbt kan försämras ytterligare om vi i branschen inte tar ansvar för vår produkt och marknadsföringen av den. Jag ser tre primära ”anseenderisker” som vi som bransch måste beakta och agera på: För det första riskerar spelfusk och matchfixning på sikt att underminera branschen, för det andra har den massiva och aggressiva marknadsföringen av spel lett till en spelreklamströtthet och för det tredje är spel inte vilken produkt som helst, den har en baksida som kan leda till spelberoende och som ställer särskilda krav på oss som tillhandahåller spel. Vi i spelbranschen måste ta vårt ansvar här om vi ska förbättra vårt anseende samt kunna driva våra företag på ett hållbart sätt.

 

Oroväckande ohederlig utveckling

När jag var liten kille var sport något ädelt och fint. ”Må bäste man vinna” och ”Ladies and Gentlemen, please start your engines”, sa man. Det handlade om rättvisa, heder och ära. Vem kunde då tänka sig att en kriminell industri skulle blomstra i idrottens och spelbranschens bakvatten. Idag ser världen helt annorlunda ut och idrotten och spelets grundläggande principer står på ända när organiserad brottslighet driver fram fusk och manipulation som oupptäckt premieras med höga vinster. Det handlar om ytterligheter, allt från en uppgörelse om att ta ett rött korti en fotbollsmatch i division tre till att i sin värsta form riskera människoliv som när Borussia Dortmunds spelarbuss sprängdes. Enligt polisutredningen utfördes dådet med målet att sänka aktiekursen eftersom gärningsmannen blankat aktier i klubben. Som tur var överlevde alla. Nu handlade just detta fall om betting på börsen och inte hos ett spelbolag, men det finns paralleller till matchfixning här. Det verkar inte finnas någon gräns för hur långt människor är beredda att gå för att tjäna en hacka. Jag blir oerhört illa berörd och orolig att vi kommer se nya mer aggressiva former av spelfusk framöver om inte åtgärder vidtas. Här måste vi i branschen ta vår del av ansvaret genom att minimera möjligheter till fusk så långt det går. Ska det vara möjligt att spela på att ett hockeylag har för många killar på isen? Jag tycker inte det. Det är att underlätta och uppmuntra till fusk och öppnar upp möjligheter för de mörka krafterna i idrottens bakvatten.

 

Den hårda marknadsföringen riskerar branschens förtroende

Redan innan jag själv blev en del av branschen reagerade jag som så många andra konsumenter på den oerhört tröttsamma spelreklamen och zappade instinktivt bort den. De flesta spelbolag har mer eller mindre samma position och budskap i form av bonusar, free spins och megajackpotar. Här finns stor potential att göra smart reklam som engagerar och respekterar konsumenten. Man brukar säga att ”förtroende tar årtionden att bygga upp men sekunder att rasera”. Det är uppenbart att branschen behöver återuppbygga förtroende hos allmänheten och stoppa dräneringen. Spelutredningen har adresserat frågan om marknadsföring av spel och presenterar åtgärder för att komma till rätta med problemet. Jag välkomnar detta, men ställer mig också frågan om branschen har råd att vänta med åtgärder till dess att en ny spelreglering är på plats?

 

Gemensamt ansvar för spelets risker behövs

Spel om pengar är som sagt inte vilken dussinvara som helst och det finns uppenbara risker förknippat med spelande. För en månad sedan fick jag möjligheten besöka spelberoendeföreningen i Stockholm, ett viktigt besök som tog mig hårt. Jag fick förtroendet att sitta med och lyssna på personliga och starka berättelser om beroende och vad spelmissbruk kan ställa till med. Den osminkade baksidan av spelbranschen. Jag fick lyssna till oerhört gripande berättelser om hur personer lurat och bedragit alla i sin omgivning och hur spelandet förstört livet för många. Frågan jag ställde mig själv var om jag verkligen kan jobba i spelbranschen? Efter en tids fundering kom jag fram till att svaret var ”ja”. Folk har spelat om pengar sedan stenåldern och kommer att fortsätta göra det. För den stora massan utgör inte spel någon fara utan är ett nöje och något som är till glädje i vardagen. Därmed inte sagt att vi som spelbolag ska göra allt vi kan för att antalet personer med spelproblem är så lågt som möjligt. Låt oss också vara överens om att det är skillnad på spel och spel utifrån farlighetsgrad. Det finns uppenbart en skillnad mellan Triss och Vegas eller nätkasino. Branschen måste enas om att spel ska kategoriseras utifrån risk och att särskilda åtgärder och krav bör gälla förspel med hög risk, så kallade röda spel. För mig är detta självklart. Jag anser till exempel att röda spel ska ha tuffare marknadsföringsregler där utrymmet för bonusar, vip-program och free spins kraftigt begränsas.

 
Vi i spelbranschen måste tänka längre än till nästa kvartalsrapport och arbeta långsiktigt. Att ta ett gemensamt ansvar för kategorisering av spel och anpassning av marknadsföringsriktlinjer utifrån risk skulle vara ett viktigt steg i rätt riktning. Oavsett hur den nya regleringen och licensmarknaden kommer se ut är det dags att vi gör gemensam sak och tar ett gemensamt grepp kring spelfusk, marknadsföring och spelansvar. Då kommer branschen få bättre anseende och vi kommer dessutom se ett minskat spelberoende där färre människor kommer i kläm.

 
Flera av de, idag, utlandsbaserad spelbolagen har aviserat att de har för avsikt att gå med i SPER, Spelbranschens Riksorganisation, något som är mycket positivt för branschen då fler kommer agera efter gemensamma överenskommelser.

 

Joakim Mörnefält

Kommunikationsdirektör, Svenska Spel

 

Author's imageJoakim MörnefältKommunikationsdirektör, Svenska Spel